Damlandslaget laddar för EM 2026: en trupp mellan två generationer
Svensk damhandboll har under det senaste decenniet blivit ett lag som förväntas gå långt. Sverige har spelat semifinal i både VM (2017 och 2023) och OS (2020 och 2024), men de senaste mästerskapen har gett en femteplats i EM 2024 och en 15:e plats i VM 2025. När truppen samlas i Halmstad i slutet av november inför EM i december är det med ett lag som håller på att byggas om.
Mellan två generationer
Det är den korrekta beskrivningen av truppen just nu. Förbundskapten Tomas Axnér presenterade den 2 november en trupp på 18 spelare, med sex mästerskapsdebutanter: Stina Littorin, Isabelle Rydén, Emma Olsson, Hanna Lundvall, Charité Mumbongo och Emma Wahlström. Samtidigt finns rutinen kvar i spelare som Johanna Bundsen, Emma Lindqvist, Elin Hansson och Mathilda Lundström, som alla har passerat 100 landskamper.
Axnér har själv beskrivit läget öppet. “Vi är i en ombyggnadsfas men det är också något som vi ser som en spännande utmaning”, sa han när truppen presenterades, och konstaterade att “vi inte har samma rutin som vi haft de senaste mästerskapen”.
Övergångar av det här slaget är sällan smärtfria. De lag som klarar dem bäst är de där de äldre spelarna får ett tydligt definierat ansvar och de yngre får förtroende i matcher som betyder något.
Truppen spelar mest utomlands
Bara tre av spelarna spelar i Sverige: Mathilda Lundström och Hanna Lundvall i Skara HF och Nina Koppang i IK Sävehof. Resten finns i Danmark, Rumänien, Tyskland, Norge och Frankrike, med flest i den danska ligan. Det betyder att de flesta möter mästerskapsnivå varje vecka, men också att förbundskaptenen har kort tid att få ihop laget före turneringen.
Frågan om målvaktsspelet
Alla mästerskap avgörs i målet. Johanna Bundsen i Odense Håndbold är den mest rutinerade, med 184 landskamper. Evelina Eriksson i CS Gloria Bistrita har 58, medan Stina Littorin i Nordvestjysk Elite gör mästerskapsdebut. Att hitta rätt kombination, en förstamålvakt som bär laget och en andramålvakt som kan bryta motståndarens rytm, kan bli ett av de viktigaste besluten i turneringen.
Playmakern och niometersskyttarna
Den andra nyckelfrågan gäller uppspelet. På mittsex finns Olivia Löfqvist, Isabelle Rydén och Emma Olsson, där de två senare gör mästerskapsdebut. Konkurrensen om vem som ska styra spelet är alltså öppen, och laget behöver hinna spela in sina anfallsmönster före premiären.
På niometer finns mycket av skottkraften. Emma Lindqvist och Jenny Carlson har båda över 250 landslagsmål, och Tyra Axnér och Nina Dano är andra rutinerade alternativ. Mot lågt och tätt försvar kommer mycket att hänga på dem.
Gruppen i Bratislava
Sverige spelar grupp F i Tipos Arena i Bratislava:
| Datum | Tid | Match |
|---|---|---|
| Fredag 4 december | 18.00 | Sverige–Tyskland |
| Söndag 6 december | 15.30 | Sverige–Slovakien |
| Tisdag 8 december | 20.30 | Serbien–Sverige |
De två bästa går vidare till huvudrundan i Katowice, och poängen mot det andra laget som går vidare från gruppen följer med. Axnér har sagt att han tycker att Sverige “på pappret har en starkare trupp än Slovakien och Serbien”, vilket gör premiären mot Tyskland viktig för vilken placering laget tar med sig.
Realistiska förväntningar
Sverige vann alla sex kvalmatcherna och spelar sitt 13:e raka EM-slutspel. Ett Sverige som spelar sitt eget spel ska kunna gå vidare från gruppen. Om målvaktsspelet håller och skadeläget är gynnsamt kan laget bli farligt i huvudrundan. Om det inte gör det blir turneringen en läroprocess för den yngre generationen, och det är i sig inte ett misslyckande.
Vägen fram till december
Före avresan väntar två landskamper mot Island: 26 november i Baltiska hallen i Malmö och 28 november i Halmstad Arena. Det blir de sista chanserna att sätta laget innan det gäller på riktigt. Tider och tv för landslagets matcher finns på vår sida om handboll i Sverige i dag.
Det som vore ett misslyckande är att inte välja väg. Ett lag som försöker vara både erfaret och ungt, både kontrollerat och snabbt, brukar inte bli någotdera.